Allt kan väl för fan inte vara ett symtom på järnbrist? Eller?
Säg detta till min mor i så fall. Jag har nämligen försökt säga det till henne i tre år nu, men det tycks gå henne förbi varje gång. Jag ska ge lite bakgrund så att ni enklare begriper:
För några år sedan märkte min mamma ett antal olika, inte särskilt allvarliga, symtom som visade sig vara järnbrist. De allra flesta skulle kanske inte reagera särskilt starkt på det. Ibland har man brist på något. Järnbrist kan vara en sak men som tur är vittnar symtom om detta, vilket gör att bristen kan åtgärdas. När det gäller just symtom på järnbrist så är det dessutom oftast väldigt lätt att åtgärda. Man ställer helt enkelt om kosten en smula och värre än så brukar det inte vara.
Så, mamma är mamma. Det ska sägas. Det är en orolig själ som blir oroligare och oroligare för varje år som går. Ja, oroligare för varje gång vi ses till och med. Att det skulle ta hus i helvete när hon fick symtom på järnbrist. Ja, det hade vi nog alla kunnat räkna ut.
Missförstå mig inte. Det är inte så att jag inte tar min mammas oro på allvar. Det gör jag verkligen. Faktum är att det nog är jag i familjen som reagerar starkast på såna här saker – ja, som när hon fick symtom på järnbrist till exempel. Och missförstå mig inte heller åt andra hållet: Det är inte själva järnbristen eller symtomen på det som oroar mig. Nej, det är hennes oro över minsta lilla sak som skapar huvudbry för mig själv. Kan ni förstå det?
Det är inte bra att oroa sig över saker som kan åtgärdas med relativt små medel. Det är min bestämda uppfattning. Nej, lite respekt för man ha för sig själv. Får man symtom på järnbrist får man helt enkelt göra något åt det själv. Det är aldrig fult att be om hjälp eller stöd längs vägen. Men ansvaret vilar som allra mest på ens egna axlar. Så är det och så kommer det alltid att vara.
Jag hade tänkt att jag skulle tala lite om det faktum att mamma nu ser allt som symtom på järnbrist. Inte bara för henne själv utan för alla runt omkring. Jag får helt enkelt låta återkomma om detta snart igen. Detta vill ni nämligen inte missa, förstått?